30 Jul

17:33

Kärleksbrev

0kommentarer
Varje dag längre från sist vi sågs. Varje dag närmare tills vi ses igen. Min nedräkning från tre veckor och fem dagar är nere på en vecka och tre dagar. Detta är den största av längtan jag någonsin känt. När vi sitter i samma båt, med 70 mil emellan. Då vet han hur han får mig att le. 
 
Jag fick kärleksbrev idag. Jag fnittrade.
Älskling, du är den bästa jag vet.
 
 
 
Kärlek, Tanja
Funderingar
Kommentera

27 Jul

01:34

Resten av livet

0kommentarer
Telefonen ringer, precis som om han hört min tomhet. Den tomhet som ett par timmar innan frågade efter honom. Undrade var han var. Undrade om vi alls skulle ses. Undrade om sommarens veckor i norr skulle förbli lika tysta. Han har en tendens att dyka upp när han vet att det behövs.
 
Denna plats har gjort sitt för nu. Det vet vi båda två. Ändå återvänder vi hit ibland. Kanske för att mätta den hungrande lågan av vänskap. För att den ska kunna brinna vidare. Kanske för att du ska fortsätta dyka upp då, när du vet att det behövs. Inte bara nu, utan resten av livet.
 
Det är sorligt, när det inte längre är samma sak. När bara familjen håller en kvar. När man andas genom ett sugrör i fem veckor. För det är tomt. Det är tomhet. Det är ungdomar i ett litet norrländskt samhälle som skiljts åt. Det är som om vi alltid är här, när vi egentligen aldrig mer kommer vara här, sådär så det är samma sak.
 
 
Jag skyndar mig långsamt iväg hem till mitt.
 
Kärlek, Tanja
Funderingar
Kommentera

23 Jul

21:53

Dalahorse

0kommentarer
Vi spenderade helt underbara dagar i fina Dalarna. Jag och han. Min fina. Jag gillar Dalarna. För jag gillar röda hus med vita knutar, jag gillar dalahästar, moraknivar, moraklockor, knäckebröd, falukorv och kvarlevorna efter midsommar. Jag gillar långgrunt i Siljan och picknick på världens längsta insjöbrygga. Jag gillar sommarrodel i Rättvik. Jag gillar Mimosa-stugor. Jag gillar oss och vår semester genom Sverige. Dalarna, Mimosa-stugan, vi kommer att återvända!
 
 
 
 
Kärlek, Tanja
 
Funderingar
Kommentera

15 Jul

00:13

Den där helgen i juli

0kommentarer
Jag ställer undan dansskorna, kanske får de vänta på en juldagsdans, kanske inte. Det är något speciellt som händer i allas hjärtan den där helgen i juli. Hemlängtan, efter dyra drinkar och vänner från förr. De flesta hemvändare återvänder nu till sitt, själv blir jag kvar. Kvar i något jag egentligen lämnat för längesen. Jag blir kvar en månad, lite drygt. För arbete och lite studier. Och myggbett förstås. Jag hade visst glömt bort att nästan alla mina vänner flugit ur sina bon. Det är inte längre samma sak.
 
Det är med ont i hjärta som jag vinkar av honom på uppfarten. Tårarna sprutar mest. För att det gör ont. För det ska göra ont när vår första gemensamma semester är slut. När vi suttit i Skodan genom tiotals mil och han sedan fortsätter hem utan mig. När vi stannat för att handla polkagrisar i Gränna. När vi firat min födelsedag för första gången tillsammans. När vi besökt Mellbystrand, Helsingør, Ullared, Varberg och Partille. När vi åkt till Dalarna och bott i världens finaste Mimosa-stuga. När vi härmat dalmål och tittat på moraknivar och dalahästar. När vi badat i Siljan och alltid bottnat. När vi äntligen hamnat i Sveg. När vi stannat i fina Östersund, för att vi båda suktade efter Jämtland. När vi åkt upp till norr och hatat mygg. När allt det där är över, då fattas han mig. Då gör det ont. När jag trillar ihop i hans famn när han egentligen borde åkt för längesen. När jag inte kan andas för att tre veckor och fem dagar känns som en evighet. För att 70 mil är för långt att pendla. För att jag älskar honom. För att jag älskar vår egna lilla familj.
 
Kärlek, Tanja
Funderingar Pussrecept
Kommentera