"Hade inget speciellt att säga, ville bara höra din röst igen."
Ett gult löv dansar genom luften och landar på marken framför mina skor. Ett leende sträcker sig längs mina läppar och inombords fylls jag av en efterlängtad känsla. Jag säger det nästan högt, för orden är så svåra att hålla kvar. Höst. Älskade höst. Den där dagen då världens vackraste kvinna står klädd i jaktställ med geväret på axeln. Den där dagen som nu väntar på att få kliva in. Den där natten då sommaren övergår i höst. Den där natten som nu står på tur.
September, en tid som fyller mitt hjärta med kärlek. Nuet är så påtagligt och livet är redo för en ny tid. Här står jag i startblocket och medans jag tålmodigt väntar på startskottet ser tillbaka ett år och ler. Kramar ur det sista av visdom, för att sedan lämna det som varit till det förflutna. Likt träden som släpper taget om sina gamla löv, för att göra plats för en ny era. Kanske är det just det faktum att naturen speglar mina känslor så väl, som gör att hösten fyller mig med kärlek inombords.
Jag befinner mig 150 mil från barnsbenen. Från de stigar jag kan utantill. Här låter jag en ny tid kliva in. Det känns vemodigt, men i slutändan en tid jag behöver för att bli den jag vill vara.
Kärlek, Tanja
