Ibland är vi tillbaka där vi var förut. Vi står i hangaren och småpratar i väntan på nästa flygpass. Ibland är kylan tillbaka, den rör våra händer och huden blir sträv och röd. Den som varit där vet vad jag pratar om. Vi är så lyckliga, som om ingenting förändrats. Det är en trygghet att se att vi fortfarande har det bra, när vi träffas i en fjärde dimension. Ibland vaknar jag upp med tomheten skavandes i själen, ibland är ensamheten så brutal. Som om den nya kulan jag satt i rullning står i fel lutning och rullar tillbaka, hela.jävla.tiden. Det tar tid och jag ska ge det tid.
Jag vill åter bege mig ut på livets stora hav. Låta mitt segel styra mig mot nya möten och äventyr. Jag vill le och vara lycklig och kanske främst få längta hem till norr.
Jag vill åter bege mig ut på livets stora hav. Låta mitt segel styra mig mot nya möten och äventyr. Jag vill le och vara lycklig och kanske främst få längta hem till norr.
With love, Tanja.
