Whisper from north

Mörkerflygning till fina Skellefteå.
Klarinettmusik på rysk radio, fotboll från Britannien. Precis som om alla dessa sändningar legat och cirkulerat i fler decennier och nu vaknat till liv. Rossligt, brusigt. Precis som om det försvunnit ut i tomma intet och nu återvänt. Vi satt mitt uppe i norra Sverige i ett litet plan och lyssnade på Europa. Mycket fint.
Norrsken. Ett norrsken som låg och gömde sig bakom molnen, men som blev klarare och klarare för varje nautisk mil vi närmade oss. Stjärnor. En himmel som låtit sig lysas upp av små små stjärnor.

Det är stunder som dessa jag lever för ♥

Låg kvar en extra minut i sängen. Funderade. Kände hur en iskall tomhet fylldes, långt in i hjärtat. 5 månader. Vi lättar ankaret igen. Vi fina nitton själar som i tre terminer vuxit ihop. Vi lämnar hamnen. Kommer aldrig i ord kunna beskriva vad denna tid betyder för mig, vad alla tårar jag gråtit över flygteorin och alla skratt jag delat med människor som alltid har stöttat mig. Den hunger som finns inom mig att göra klart det verk som jag endast har en liten bit kvar på, får mig ibland att glömma bort det fina. Det fina runtomkring. Det finns dagar då man vill att tiden bara ska hoppa till den dagen i juni då vi står på trappan och sjunger för fulla halsar, likaså finns det dagar som jag vill att tiden ska gå tillbaka till den 3 augusti 2009 då jag klev på bussen för allra första gången. Det finns redan en saknad inom mig.

Det mesta under året har handlat om att bo hemifrån, plugga och flyga. Jobba på det livslånga förhållandet med sig själv och njuta av gostunder. Ge plats för nya människor i livet och bygga nya fina vänskapsband.

Jag har följt OS i Vancouver under helt galna tider på dygnet. Skrivit mina fyra första prov till Transportstyrelsen. Haft Saw-marathon. Jobbat med två jobb i stort sett hela sommaren och rest genom halva Sverige sommarens sista vecka. En lämnade oss plötsligt men är för alltid ihågkommen. Jag har påbörjat mitt sista gymnasieår och avslutat första terminen av det. Jag har skrivit fyra nya prov till Transportstyrelsen. Sett årets film, Inception. Min familj har flyttat, efter tolv år på samma gata. Jag har överträffat mina förväntningar på mig själv. Jag har haft stunder av ofattbar hemlängtan. Fina lov. Fina vänner. Världens finaste familj.


Det absolut bästa under hela året:

29/4
Min allra första soloflygning.
Svårslaget. Oförglömligt.


30/5








Min och Fridas långnavigering till Övertorneå, Gällivare, Kiruna och Kebnekaise.
Svårslaget. Oförglömligt.