Whisper from north

Hela familjen samlad står vi på gården som nyss var grön. Där myggorna slogs om första parkett till den som envist försökte suga åt sig av sommarens få solstrålar. Där, på gården där gräset nyss klipptes, ligger isen och blänker med döda-vinkeln under skorna. Snötäcket rivs upp av plusgraderna som försiktigt kikar fram på termometerns siffror. Det är lite mulet med fukt som hänger i luften. Men kärleken är tydlig, den kärleken som familjen omfamnar mig med. Han är också här, min stora kärlek. Vid tolvslaget möts våra läppar och himlen är fylld av fyrverkerier. Ett rött hjärta lyfter sakta mot evigheten, det slår för oss.

 

2013. Jag funderar, låter året passera i minnet där ögonblicken etsat sig fast. Jag sammanfattar året med "sambo". Äntligen besegrade vår kärlek distansen och innan sommaren riktigt blommat ut var adressändringen ett faktum. Tiden innan dess minns jag knappt, en daglig kamp med ett värkande hjärta. Studenthjärta. Där våren försvann i matematik. När flyttlasset packats upp flög vi till Helsingfors för Bryan Adams, följt av en bilsemester genom hela Sverige. Jag föll för Dalarna och Sveg. Jag svarade i telefon åt hemkommunen. Med höstens intåg påbörjade jag en livslång resa för att alltid älska mig själv, jag är en bit på väg. Vi firade vårt första år tillsammans. Julen även den vår första tillsammans.

Tack 2013 för alla stunder med mig själv. För alla stunder tillsammans med den jag älskar. För mamma och pappa som hjälpte mig med flytten. För brorsans band som bodde hos oss. För nästan 100 kg hjortron som passerade köksbordet. För min första skogsbruksplan. För stugmys i Jämtland. För nya jobbet och nya arbetskamraterna. För besöket i Stockholm. För barnen som föddes. För Erika som överraskade mig dagen innan julafton. För juldagsdansen. Tack 2013 för att du kryddat livet med kärlek och välmående. Tack 2013 för älgarna i slaktboden.

 

Kärlek, Tanja

Ett rött hjärta omfamnades av vintervinden. Dess sken smekte försiktigt natthimlen. Begav sig långt bortom bergen för att fortsätta slå. Det slog för kärleken, för tryggheten och det nya året vi nu hade framför oss. Livet log mot oss och vi log mot varandra. Kärleken brann i våra blickar när de möttes och de där fjärilarna som bara du kan ge mig, flög snabbt snabbt i magen. Världens bästa du.

 

Så ligger 2012 bakom oss. Vilket år. Tackade ja till en terminlång tjänst som lärarvikare i finska och engelska, en tid som jag kommer att bära med mig resten av livet. Våren tog mig till vänner för livet, till Jämtland. Till en vänskaplig kärlek mellan fem. Till tid för tankar att bytas och händelser att berätta. Till en liten stuga i en liten by intill en stor sjö. Jag träffade honom. Jag genomförde ett elitträningsprogram och tittade nöjt på mig själv.

 

När sommaren kom begav jag mig med en enkelbiljett till kanten till Skåne. Till Mellbystrand, till Köpenhamn. Jag skulle komma bort. Jag skulle fundera. Jag skulle njuta av att livet bara var. Jag skulle dela sommardagar med vänner för livet. Jag skulle hem, men hamnade i Jämtland, jag delade skratt med vänner för livet. Jag var fri, utan måsten och planer, med ett antagningsbesked på väg. Jag träffade honom, igen. Seglet tillbaka till Norrbotten. Det var rim. Det var kärlekskort i brevlådan. Det var och det fick vara. Det var sommarens finaste dag, min första utlandsflygning och en väldigt lycklig far. Antagningsbeskedet öppnades och i samma stund bestämde mig för Småland. Jag såg Bonnie, med vänner för livet.

 

Jag packade en låda, mor, far och lillhjärtat följde mig 150 mil bort. Till kanten till Skåne. Jag flyttade in under ett tennisproffs. Jag var där, på uppropet till "Skogs- och träingenjör". Jag blev student. Jag drack mycket öl och gick på finsittning. Jag cyklade. Jag såg en höst utan något riktigt slut. Jag älskade hösten, mer än jag någonsin älskat den. Jag träffade honom, igen. Han begav sig många mil till mig, femton grader varmt och hösten. Det var fjärilar i magen. Det var kärleksbrev till Norrland. Det var kärlek, min kärlek.

 

Det var efterlängtat besök från norrbotten. Det var tåg till kärleken. Det var brors första spelning, det var Soul Spine. Det var "En man som heter Ove". Det var hemsk matematik. Det var en saknad. Första snön föll. Smålänningarna pratade om en vit jul. Jag var så glad åt Greveholm. Jag flydde till norr. Jag och kärleken bakade muminpepparkakshus. Jag slog personligt rekord i att resa med SJ och åkte taxi från Umeå till Luleå. Allt för att äntligen omfamnas av min familj. Jag grät första morgonen. Jag grät åt tapeter jag så väl kände igen, jag grät åt en kram innan skoldags, jag grät åt frukosten som serverades på sängen, jag grät åt att det skrammlade i köket, jag grät åt att jag sovit så bra som man bara gör i sitt flickrum. Jag grät åt att känna mig hemma. Jag firade jul, jag vaknade på annandagen till den finaste av klappar, kärleken som åkt till mig tidigare än planerat. Jag besökte Levi. Jag firade nyår. Vi kysstes under en himmel fylld av fyrverkerier.

Ett bra år det där, fina 2012. Jag känner mig tillfreds med livet. Jag är lycklig, innerligt lycklig.

 

Det känns en aning vemodigt att lämna detta år bakom sig. Hur avslutar jag en bok som jag i framtiden kommer att läsa om och om igen? Det är dags att fylla den sista sidan i den bästa bok jag någonsin kommer att skriva. Mitt livs mest fantastiska år, det år då jag blev jag.

Sista terminen på flygförarutbildningen, sista terminen i Arvidsjaur.
I mitten på mars stod så; "Whisper from North" klar. Min allra första bok som jag skrev till minne av de människor som funnits med mig i min barndom. En bit av min själ svart på vitt, ett mästerverk.
Den 13 april skrev jag mitt allra sista flygprov till Transportstyrelsen och texten: "User has successfully completed this licence" fick tårarna att rinna. Det är en obeskrivlig känsla när man avslutar närmare tiotusen sidor flygteori.
Den 14 maj var det dags för uppflygning. Godkänt resultat och därmed ett kommersiellt flygcerifikat nedpackat i livets ryggsäck. Lycka är ett svagt ord när det handlar om att uppfylla sin barndomsdröm.
Studenten kom, en tid som de flesta människor ser som en befrielse och ett utav de största ögonblicken i livet. För mig var det allt annat än det. Dock skulle jag ljuga om jag sa att studenten inte var fin, men studenten var då vi med vingar på mössan gick genom Arvidsjaurs gator med tårarna rullandes längs kinderna. Då ingen ville, men alla skulle skiljas åt. Då det var dags att se tillbaka, tacka och ge sig av.
Sommaren tog fart och det var dags för mig att fylla myndiga år. Det slutade med kidnappning och festival i Kiruna. Det slutade med en slagen hjälte och betongkeps. Men en födelsedag jag förmodligen aldrig kommer att glömma.
28 juli fick jag ta emot en lapp efter godkänd uppkörning för körkort B, fantastiskt.
Augusti inleddes med en resa till Västkusten. Fina Mellbystrand. Jag fann min kärlek för Skåne och besökte Danmark med fantastiska vänner. November inleddes med en resa till världens bästa land, Jämtland. Östersund blev även det en del för mitt hjärta att bära.