Whisper from north

Så var den kvällen kommen. Då vi efter två fina säsonger klev in i rinken för allra sista gången. Den allra sista matchen i Korpserien. Slagnäs stod för motståndet och ärligt talat var det en utav våra allra bästa matcher.

Från början handlade det för en del av oss om att lära sig att åka skridskor, att lära sig passa, skjuta eller överhuvudtaget kombinera klubba och boll. Andra hade spelat hockey halva sitt liv. Men såhär sista matchen så såg man det så tydligt, vilken utveckling vi gjort. Från att ligga sist i serien efter första säsongen till att vinna ett par matcher den andra. Från att stå still på isen eller åka som en flock efter bollen till att utnyttja hela ytan.

Jag kommer sakna alla hårda ord i båset, när en snorloska kommer flygandes över sargkanten. Jag kommer att sakna lukten av flera decennium ingrodd svett i omklädningsrummen. Jag kommer sakna Per-Olov på Korpen. Men mest av allt kommer jag sakna den gemenskap som hockeybockeyn gett vår klass. AJ09NA, ni är bäst ♥

"Medan norrskenet flammade över deras huvuden och stjärnorna hoppade som de gör då det är mycket kallt, och medan marken låg stel och frusen under snötäcket..."

Gårdagen spenderades i fina vänners sällskap. Alltså, riktigt fina vänner. Möjligtvis de finaste. Med Edlund bakom ratten styrde vi kosan 15 mil norrut. Vi möttes av Jokkmokk och vintermarknad. Kalla fötter, suovas, renfäll, samer, Gahhkko (samiskt bröd), varma sockar, tipsrunda och polcirkeln. Och inte att förglömma, Vild-Hasse.

Ni är bäst ♥