Rött hjärta och fina 2012
0kommentarer
Ett rött hjärta omfamnades av vintervinden. Dess sken smekte försiktigt natthimlen. Begav sig långt bortom bergen för att fortsätta slå. Det slog för kärleken, för tryggheten och det nya året vi nu hade framför oss. Livet log mot oss och vi log mot varandra. Kärleken brann i våra blickar när de möttes och de där fjärilarna som bara du kan ge mig, flög snabbt snabbt i magen. Världens bästa du.
Så ligger 2012 bakom oss. Vilket år. Tackade ja till en terminlång tjänst som lärarvikare i finska och engelska, en tid som jag kommer att bära med mig resten av livet. Våren tog mig till vänner för livet, till Jämtland. Till en vänskaplig kärlek mellan fem. Till tid för tankar att bytas och händelser att berätta. Till en liten stuga i en liten by intill en stor sjö. Jag träffade honom. Jag genomförde ett elitträningsprogram och tittade nöjt på mig själv.
När sommaren kom begav jag mig med en enkelbiljett till kanten till Skåne. Till Mellbystrand, till Köpenhamn. Jag skulle komma bort. Jag skulle fundera. Jag skulle njuta av att livet bara var. Jag skulle dela sommardagar med vänner för livet. Jag skulle hem, men hamnade i Jämtland, jag delade skratt med vänner för livet. Jag var fri, utan måsten och planer, med ett antagningsbesked på väg. Jag träffade honom, igen. Seglet tillbaka till Norrbotten. Det var rim. Det var kärlekskort i brevlådan. Det var och det fick vara. Det var sommarens finaste dag, min första utlandsflygning och en väldigt lycklig far. Antagningsbeskedet öppnades och i samma stund bestämde mig för Småland. Jag såg Bonnie, med vänner för livet.
Jag packade en låda, mor, far och lillhjärtat följde mig 150 mil bort. Till kanten till Skåne. Jag flyttade in under ett tennisproffs. Jag var där, på uppropet till "Skogs- och träingenjör". Jag blev student. Jag drack mycket öl och gick på finsittning. Jag cyklade. Jag såg en höst utan något riktigt slut. Jag älskade hösten, mer än jag någonsin älskat den. Jag träffade honom, igen. Han begav sig många mil till mig, femton grader varmt och hösten. Det var fjärilar i magen. Det var kärleksbrev till Norrland. Det var kärlek, min kärlek.
Det var efterlängtat besök från norrbotten. Det var tåg till kärleken. Det var brors första spelning, det var Soul Spine. Det var "En man som heter Ove". Det var hemsk matematik. Det var en saknad. Första snön föll. Smålänningarna pratade om en vit jul. Jag var så glad åt Greveholm. Jag flydde till norr. Jag och kärleken bakade muminpepparkakshus. Jag slog personligt rekord i att resa med SJ och åkte taxi från Umeå till Luleå. Allt för att äntligen omfamnas av min familj. Jag grät första morgonen. Jag grät åt tapeter jag så väl kände igen, jag grät åt en kram innan skoldags, jag grät åt frukosten som serverades på sängen, jag grät åt att det skrammlade i köket, jag grät åt att jag sovit så bra som man bara gör i sitt flickrum. Jag grät åt att känna mig hemma. Jag firade jul, jag vaknade på annandagen till den finaste av klappar, kärleken som åkt till mig tidigare än planerat. Jag besökte Levi. Jag firade nyår. Vi kysstes under en himmel fylld av fyrverkerier.
Ett bra år det där, fina 2012. Jag känner mig tillfreds med livet. Jag är lycklig, innerligt lycklig.
Ett bra år det där, fina 2012. Jag känner mig tillfreds med livet. Jag är lycklig, innerligt lycklig.
Kärlek, Tanja
Kommentera