Stanna hela livet
0kommentarer
Han fångar mig i sina armar. Hjärtat gör så ont och tårarna tävlar längs mina kinder. Just där och då vill jag inget hellre än att stanna tiden. Jag vill stanna hela livet och aldrig någonsin tvingas åka iväg. Jag vill att han ska sträcka sig fram till mig som ligger kvar i värmen under täcket. Försiktigt lämna ett avtryck på mina läppar innan han smyger ut genom ytterdörren. Jag vill höra nyckeln vridas om i låset och skynda mig ut i hallen för att pussas. När natten smyger sig på vill jag ligga vaken och titta på honom. Jag vill inte vara hundra mil bort med en saknad som exploderar i bröstet på mig.
Min fina.
Samtidigt är jag så oerhört tacksam. Så tacksam att jag har honom i mitt liv. Att älskas av honom lika mycket som jag älskar honom. Att ha tryggheten, den emotionella lyssnaren och framförallt sin absolut bästa vän. Men kanske det viktigaste av allt, att det finns saknad. För saknad är ett bevis på kärlekens existens. Det får mig att övervinna detta emotionella krig som förs inombords.
Kommentera