Hösten går mot kallare tider. De röda löven ligger längs stadens gator och de nakna grenarna håller om varandra. Himlen är klar, frosten biter tag i marken och höstsolen smyger sig på om mornarna. Inombords är det varmt, varmare än det någonsin varit. Jag ler stort åt livets sammanträffanden. Jag ler stort mot lyckan som ler mot mig. Ensam, men aldrig ensam. Det är fjärilar i magen och det vackraste av flin som fastnat på näthinnan. Det är trygga armar och fina ord. Det är ömsesidigt och alldeles alldeles underbart. Det är och det kommer att vara.
Kärlek, Tanja
