14 november
0kommentarer
Redan i förordet rann tårarna under hennes glasögon. Jag tackar alla högre makter för att jag fått just min mor. Mitt karma är det allra renaste och de tårar hon fällde var det finaste av beröm jag någonsin kommer att få. Där slog vi oss ner i varsin soffa med varsitt exemplar och lät ögonen försiktigt stryka vartenda ord. Jag var där igen, i skrivande stund. Där jag var för ett år sedan. Med samma känslor och samma insikter. Kanske var det ödet som levererade boken till min brevlåda just idag. Den bok jag skrev för att hedra de människor som förändrat mitt liv men gått iväg tidigare. Just idag då en av dessa skulle fyllt 100 år. Jag kanske är författare nu? Vad vet jag. Ärligt talat klarar jag mig bra utan titlar, jag vill vara Tanja och göra det jag gillar. Det jag gör bäst, för när jag gör det på mitt eget sätt så gör jag det så jävla bra. With love, Tanja
Kommentera