Whisper from north

Så var min allra sista söndagsmorgon på Domängatan 4B, Arvidsjaur över. Likaså min sista lördagskväll. Känslorna är som vanligt många och okontrollerbara. Helt plötsligt kommer trycket under ögonlocken och jag har aldrig varit någon hejdare på att hålla emot. Men kanske ska det vara så.

Känslorna rinner över mig och genom mig. Alla minnen jag önskar att återigen få ta del av. Detta är två år jag kunnat leva om och om igen. Alla de likheter och olikheter mellan mig och er som fått mig att förstå vem jag själv  verkligen är. Ovissheten om när man åter får se era leenden gör mitt hjärta tungt.

Tänk så många människor som passerat i mitt liv. Så många ansikten jag sett, så många röster jag hört. Nu är det er som jag kommer att bära med mig genom livet.
För mycket vatten ska rinna under många broar innan jag glömmer er.