Kanske är det så att jag är otroligt lycklig. Kanske är det så att jag är det utan någon speciell anledning, eller kanske är det så att anledningarna är många, så många att de ofta glöms bort. Kanske är jag så lyckligt lottad så att jag blivit lite bortskämd med allt det fina. Ja så är det nog.

Dagens flygtur var drygt 3 timmar lång. 81 liter bränsle senare hade jag sett Sveriges djupaste sjö "Hornavan", de svenska fjällen i horisonten, "Heliga fallet" precis under Sareks nationalpark, jag hade åkt tvärs hela lappland till norrbotten, Råneå och sedan gjort en landing på Kallax helt ensam för att tillsist återvända till Arvidsjaur. När jag satt där i Cessnan 5500 fot upp i luften tänkte jag på det, att jag är så ofattbart tacksam att jag får uppleva allt detta. Att jag inte skulle byta ut denna tid i Arvidsjaur mot någonting i hela världen. Jag tänkte på att det är få människor som kliver upp 05.45 sista lördagen på sitt sportlov för att flyga iväg runt halva norrbottens län. Men så var det ju så, att jag är lyckligt lottad.


Hornavan



Garmin 1000

Luleå
Nu är det gjort, lägenheten är uppsagd och 30 juni klockan 13.00 ska den stå helt tom och klar för besiktning. Det tog emot i hjärtat att göra det, jag insåg att mtt livs största resa snart är slut, på riktigt. Men som livet lärt mig; för att börja någonting nytt så måste man avsluta någonting annat.

De senaste dagarna har jag fyllts av en inre lycka. Jag älskar det jag gör och ler varmt inombords. Jag skrattar högt. Jag bygger planer för framtiden och trivs med mig själv. Våren har många känslor med sig som vanligt och jag försöker sprida dem runt om mig. "There's a lot of things to think about, but nothing to worry about".

När jag kom hem idag möttes jag av en handyman iklädd en t-shirt med en stor "Roomservice" logga och ett stort verktygsbälte. Han fascinerades av mina tre kartor som han hunnit få syn på och han tyckte jag såg ut som en tjej som kan göra en kanalsökning själv. Sedan tog han sin slagborr, tackade för sig och försvann ut genom dörren. Ack vilken fin man!

Äntligen. Mitt under flygningen till Storumans flygplats nådde jag den checkpoint som jag länge haft i sikte. 100 timmar har nu spenderats i luften, eller 101.2 för att vara exakt.
Jag är lycklig.