Whisper from north

Hela familjen samlad står vi på gården som nyss var grön. Där myggorna slogs om första parkett till den som envist försökte suga åt sig av sommarens få solstrålar. Där, på gården där gräset nyss klipptes, ligger isen och blänker med döda-vinkeln under skorna. Snötäcket rivs upp av plusgraderna som försiktigt kikar fram på termometerns siffror. Det är lite mulet med fukt som hänger i luften. Men kärleken är tydlig, den kärleken som familjen omfamnar mig med. Han är också här, min stora kärlek. Vid tolvslaget möts våra läppar och himlen är fylld av fyrverkerier. Ett rött hjärta lyfter sakta mot evigheten, det slår för oss.

 

2013. Jag funderar, låter året passera i minnet där ögonblicken etsat sig fast. Jag sammanfattar året med "sambo". Äntligen besegrade vår kärlek distansen och innan sommaren riktigt blommat ut var adressändringen ett faktum. Tiden innan dess minns jag knappt, en daglig kamp med ett värkande hjärta. Studenthjärta. Där våren försvann i matematik. När flyttlasset packats upp flög vi till Helsingfors för Bryan Adams, följt av en bilsemester genom hela Sverige. Jag föll för Dalarna och Sveg. Jag svarade i telefon åt hemkommunen. Med höstens intåg påbörjade jag en livslång resa för att alltid älska mig själv, jag är en bit på väg. Vi firade vårt första år tillsammans. Julen även den vår första tillsammans.

Tack 2013 för alla stunder med mig själv. För alla stunder tillsammans med den jag älskar. För mamma och pappa som hjälpte mig med flytten. För brorsans band som bodde hos oss. För nästan 100 kg hjortron som passerade köksbordet. För min första skogsbruksplan. För stugmys i Jämtland. För nya jobbet och nya arbetskamraterna. För besöket i Stockholm. För barnen som föddes. För Erika som överraskade mig dagen innan julafton. För juldagsdansen. Tack 2013 för att du kryddat livet med kärlek och välmående. Tack 2013 för älgarna i slaktboden.

 

Kärlek, Tanja