När vi sagt godnatt. När du ligger där fridfullt. När du befinner dig i en värld någonstans långt långt bort. När jag bara vill kliva genom skärmen för att släcka lampan som du glömt och lämna ett avtryck på dina läppar. Då, då är det svårt att hålla tillbaka tårarna. De rullar försiktigt längs mina kinder. För kärleken, lyckan och tryggheten. Men främst för att du är den vackraste jag vet. Och du är min, mitt hjärta.
 
All min kärlek till dig, Emil.
 
Tanja