Många tårar har fallit under veckornas gång. Många minnen har åter vaknat till liv. Och när de där låtarna spelats på radion så har det varit riktigt svårt att hålla emot. Kanske ska det vara såhär. Saknaden. När den vaknar till liv. Kanske ska det vara såhär. Tomt, tyst och kallt när man vet att allt verkligen är slut. Allt har sin gång. Arvidsjaur fortsätter. Storgatan är sig lik. Precis som om vi aldrig ens varit där.

Livet fortsätter. Sommaren är här, min födelsedag är halva veckan bort och solen är på besök efter sjuka mängder regn. Men fortfarande går det inte en dag utan att jag tänker på er. Jag är förevigt tacksam för att jag fått äran att spendera de två bästa åren av mitt liv med just er. Jag har uppfyllt min barndomsdröm och träffat några av mitt livs bästa vänner. All min kärlek till er, älskade Flyg3NA ♥

Det är ingen tomhet som ekar mellan väggarna på Domängatan 4B, för där finns vi kvar. Det går inte att se oss, känna oss eller höra oss. Men vi finns föralltid kvar. Våra skratt, våra skrik, våra ord och vår sång. Den som flyttar in efter mig får inget veta, men där finns vi kvar. Vi finns överallt. Vi finns i allt jag gör och allt jag låter bli att göra. Vi finns i mitt skratt och vi finns i mina tårar. Vi finns alltid kvar. Jag älskar Oss.