Jag mötte min före detta granne för första gången idag. Vi bodde grannar i ett år. Hela tiden var han Svante, utan att riktigt vara något mer än ett namn. Hans dörrmatta vaktade viktiga saker ibland. En påtvingad plikt. Han frågade om jag väntade på hissen. Det gjorde jag inte. Jag iakttog när han skyndade sig fram och tillbaka till för att hämta alla kassar och göra hissen fri. Fast jag sagt att jag inte väntade på den. Han var på väg. Jag hjälpte inte till. Han visste nog inte att det var jag. En före detta granne. Bara en främling utan namn. Som inte väntade på hissen. Som bara satt och tittade. Som inte hjälpte till. Som inte var på väg.

Han bor kvar i huset där jag en gång bodde.
Jag har flyttat för längesen.
Ibland är jag tillbaka, men jag är bara ett besök.
För i fönstret där jag en gång bodde, har min hemlängtan har svalnat för längesen.

 
Kärlek, Tanja