Whisper from north

Ibland är jag där igen. Jag kunde ta på den där känslan under förra veckan när det var dags igen. Den där känslan som gör mig melankolisk och ger mig en hemlängtan till en förgången tid. Jag var där igen. Högt upp bland molnen och fri. Sådär fri som jag kände mig då, när målmedvetenhet var så närvarande i allt jag gjorde. 

 

Jag står på en annan perrong i livet nu. Jag väntar på ett tåg jag trodde skulle komma om många år, men samtidigt är jag så oerhört redo att kasta mig ombord. Livet har aldrig känts så vackert som nu. Så vackert som du, älskling.